Bössan
Idén till den Blå bössan, ”Pushken”, kom ursprungligen från en Herr Kleinman i Nadworna i östra Polen. Idén spred sig och snart dök improviserade Keren Kajemet-bössor upp i städer och byar runt om Europa. År 1904 valde Keren Kajemets förste ordförande, Johann Kremenezki, en officiell design för bössorna och Theodor Herzl placerade de första exemplaren i sitt bibliotek.
Under årens lopp har den Blå bössan följt det judiska folket och har blivit en symbol för dess kärlek till Erez Israel (Landet Israel) – en kärlek som ingen förföljelse kunnat förgöra. Det var dessa småpengar som så småningom ledde till att det första stycket mark kunde förvärvas. Krossade och förkolnade bössor hittades i ruinerna efter Nazitysklands ghetton och judiska soldater i de allierades arméer bar dem med sig i sina ryggsäckar.
Fångar i interneringslägren på Cypern samlade mynt i Blå bössor i väntan på den dag de skulle nå Erez Israel och kunna ge de ihopsamlade slantarna till Keren Kajemet. När staten Israel bildades 1948 uppgick landområdet som köpts för bössornas slantar till 10 000 hektar. Det var denna yta som FN utgick ifrån när gränserna till det judiska folkets hemland fastställdes.
En mycket speciell bössa tillhör Bernard Bucholdt. När han skulle transporteras från ghettot i Lodz tvingade tyskarna judarna att lämna kvar sina väskor på perrongen och de fick bara ta med sig en enda sak var på resan. De flesta valde en varm rock eller kappa, men Bernard valde sin Blå bössa.Tågresan gick till Auschwitz och Bernard gömde sin bössa under golvplankorna i barracken. Ibland, under natten, tog han fram bössan från gömstället och höll den i famnen. ”Den var min mezuza”, förklarade Bucholdt när han med darrande händer överlämnade bössan till Keren Kajemet i Jerusalem. ”Hela Israel, hela mitt judiska arv fanns i den bössan.”