"En realist måste tro på mirakler"
den 21 april 2017 | David Ben Gurion När nu Keren Kajemet riktar in sig på att skapa förutsättningar för en miljon nya invånare att bosätta sig i Negev, är David Ben Gurions liv ett talande exempel. Den israeliske landsfadern lämnade antisemitismen i Polen som 20-åring, blev den som utropade staten Israel som 62-åring och bosatte sig sedan i Negevöknen som en förebild för kommande generationer.I början av det här året deklarerade Keren Kajemets nye världsordförande Danny Atar att målet för Keren Kajemet är att skapa förutsättningar för en miljon nya invånare i Negev genom att göra öknen beboelig och bidra till infrastruktur och arbetstillfällen.
Den ökande antisemitismen i Europa är en av flera orsaker till att många judar nu vill flytta till Israel och landets trångboddhet ställer stora krav när det gäller att hitta nya områden som alla dessa människor kan leva i. Ingen kan som Israels landsfader David Ben Gurion fungera bättre som en inspirationskälla och förebild för dessa höga målsättningar. David Ben Gurion föddes i oktober 1886 i Płonsk som då var en del av det dåvarande Ryska imperiet, ett samhälle som i dag ligger mitt i Polen.
Antisemitism
Den judiska befolkningen levde med antisemitismen som ett ständigt närvarande hot och från det att han knappt kunde gå blev han präglad av den sionistiska drömmen som var ständigt närvarande via de samlingar som hölls i hans hem. ”Jag förstod inte mycket, men på något sätt kom det in i mitt blod... Jag sög in drömmen om Eretz Yisrael via modersmjölken”, beskriver han själv sin barndom.
Ben Gurion fick tidigt lära sig hebreiska när han kröp upp i knät på sin farfar. De fem Torah-böckerna skulle tidigt börja vägleda honom i livet och som ung tonåring bildade han ”Ezra”, en sionistisk ungdomsgrupp som bland annat arbetade för att återuppväcka det hebreiska språket. En månad innan han fyllde 20 år förverkligade han själv sin barndoms dröm, när han på ett fraktfartyg via Konstatinopel och på Medelhavets vågor anlände till Jaffas hamn.
Ottomanska riket
Redan några år senare engagerade han sig politiskt i det Ottomanska riket och lärde sig turkiska för att försöka förmå det dåvarande imperiet att skapa ett hemland åt det judiska folket. När det brittiska imperiet erövrade Palestinamandatet år 1917 blev det istället den politiska förvaltningen i London som Ben Gurion inriktade sitt politiska arbete mot.
Efter en rad motgångar, umbäranden och politiska förvecklingar – med ett världskrig som startades av en diktator som hade som mål att utrota världens judar – stod Ben Gurion den 14 maj 1948, vid 62 års ålder, redo för sitt livs viktigaste uppgift: att utropa staten Israel.
Många i hans omgivning varnade Ben Gurion för en ny förintelse, sex röstade för och fyra röstade emot att staten skulle utropas när den provisoriska regeringen två dagar tidigare hade diskuterat frågan. Hans egna befäl gav det nya landet endast 50 procents chans att vinna det krig som alla visste väntade när de omgivande arabländernas arméer skulle anfalla.
Minuterna innan ceremonin skulle börja klockan 16.00 i lokalen på Rotchild Boulevard var dramatiska. När det judiska folket, efter 2000 år i förskingring, skulle återförenas med sitt land och staten Israel återigen var på väg att resa sig ur historiens aska, var själva självständighetsdeklarationen borta.
Taxi-bilar upptagna
Den skulle ha förts från Keren Kayemeth Hall till Tel Aviv museum (i dag känt som Independence Hall), men alla taxi-bilar var upptagna av de delegater som skulle närvara. En polisbil fick i sista stund det hedersamma uppdraget att föra deklarationen till sin rätta plats och en minut före de radiosända talet skulle läsas upp höll Ben Gurion pappret i sin hand.
Men Israels förste statsminister nöjde sig inte att bli Israels grundare och landsfader, i sitt arbete med att omsätta Hertzls och Weizmanns sionistiska drömmar i verkligheten. År 1953 flyttade han till kibbutzen Sde Boker i Negev-öknen, där han bodde i nästan två decennier, under en tid då han hade uppdrag som såväl försvarsminister och premiärminister, och som ledamot i Knesset. Ben Gurion menade, precis som dagens politiska ledare i Israel, att framtiden för Israels demografiska expansion finns i Negev-öknen i södra Israel.
Utmaningen är stor när vi nu ska ta nya tag i att utmana öknens ofruktbarhet och torka. Denna höga målsättning kräver hårt arbete och stor övertygelse, men vi säger som Israels grundare och landsfader: ”I Israel, för att vara en realist måste du tro på mirakler.”